torsdag 23 februari 2017

Essentiell Northern Soul-dokumentär

Inget livar upp ett grått februari som en delikat Northern soul-dokumentär producerad av BBC.



Verkar inte kunna spelas upp via bloggen så klicka dig vidare till youtube om det inte funkar.





torsdag 16 februari 2017

Istället för Mello

Jag kan vara ärlig och erkänna att jag absolut inte har något emot en svängig låt. Ibland kan en bra låt vara en bra låt och det räcker långt. Men när Sverige varje vår bäddas in i den totala galenskapen som kallas Melodifestivalen är det något som går sönder i skallen på mig.



Vecka efter vecka fylls etern av musik för människor som inte gillar musik skapad av människor som inte gillar musik. All kultur behöver inte vara kvalitetsstämplar av Andres Lokko, men jag skulle uppskatta om inte allt mediautrymme ägdes av krafter som är så uppenbara i sina försök att fördumma.



I sådana tider är det skönt att hänge sig åt antitesen. Det mullrande oljudet, musik som inte har ambitionen att underhålla, som gör sitt bästa för att få folk att resa sig och gå därifrån.



Veckan topp tio

Idag kör vi en soullista. En enkel topp tio som vi andaktsfullt lyssnar på och sen diskoter i smågrupper.

10. Otis Clay - Holding on to a dying love


9. O.V. Wright - The bottom line


8. James Carr - The dark end of the street


7. Wendy Rene - Deep in my heart





6. Solomon Burke - Don´t give up on me



5. Lee Fields - Let´s talk it over


4. Chairmen of the board - You got me dangling on a string


3. Percy Sledge - Take time to know her


2. The Isley Brothers - Behind a painted smile




1. Clarence Carter - Patches



tisdag 14 februari 2017

Höga nord

Jag lärde mig tidigt i livet att det finns få artister som alltid kommer att bära en kvalitetsstämpel, men att att det då och då dyker upp bolag som faktiskt alltid levererar. Till slut behöver inte ens musiken vara bra längre, utan bolagets stämpel är tillräckligt stark för att faktiskt täcka upp släppest eventuella svagheter.

Genom historien har vi haft Motown och STAX. Ska vi ha tyngre tongångar är det värt att nämna Southern Lord och Rise Above. I sverige har vi äntligen ett bolag som vågar mer än att vara bara ett skivbolag, som strävar efter, och lyckas med, att vara ett koncept, en filosofi. Jag talar så klart om Göteborgs Höga Nord.

Det spelar ingen roll om det är Acid eller Kraut - Höga Nord är Höga Nord och det räcker för att väcka intresse.







måndag 13 februari 2017

Ser du stjärnan i det blå?

Då var vi framme vi 70-talet. Det ruffiga soundet är utbytt mot ett mer polerat, och stråkarna smeker öronen. Rose Royce är självklart också samplad, i henens fall av Jay-Z i låten med samma namn.



Har du någonsin velat bäddas in i mjukt sammet är detta låten för dig.



efter dom där tårarna

Vi ska inte hålla på och snacka soul utan att nämna Wendy Renes mästerverk After Laughter. Flitigt samplad och lika tidlös som mode.



Wendy Rene är en av de där sångerskorna som egentligen förtjänar att nämnas varje gång det görs en musikdokumentär eller skrivs ett rocklexikon. Men nu blev det inte så, för några år in i karriären valde Wendy att kliva, lägga micken på hyllan och obemärkt kliva ut ur det lilla rampljus som sken mot henne.



Var det drogerna? Var det rättstvister med hennes management? Nej, Wendy ville helt enkelt fokusera med på familjen och barnen, och valde kyrkokören som plattform istället för konsertlokalerna och nattklubbarna.



Spencer Wiggins - Lonely Man

Ok, jag inser att det spretar ganska vilt här på bloggen. Men, med alla guldkorn som ligger på nätet och bara väntar känns det svårt att begränsa sig.



Nu när Magnus Carlsson bestämt sig för att ge ut northern soul på svenska tänkte jag att det kunde vara läge att gräva lite i soullträsket.



Vi börjar med Spencer Wiggins och den mycket kompetenta Lonely man.



söndag 12 februari 2017

SALEM - Sick

Det känns galet att häxhousen tog oss med storm redan 2011. Är det redan sex år sen? Hur är det möjligt?.



Well, well. Genren frodas säkert någonstans där ute på internet, men jag är lite för slö, och lite för gammal för att hänga med. Vi har i alla fall minnena.



Burial - Come Down To Us

Ibland kan man behöva skruva ner tempot en smula. Då finns få artister som passar bättre än Burial. Det här är att ligga på botten av ett badkar medan festen pågår i lägenheten bredvid.

fredag 10 februari 2017

När vi ändå är inne på ämnet





Efter förra inlägget blev jag sugen på originallåten: Bruce Springsteen med Youngstown. Allt man behöver veta om industrialismens historia och om klass ryms i den den här texten.

I väntan på bättre tider





Medan vi väntar på att den latenta fascismen ska tappa sitt grepp om Sverige kan vi lyssna och titta på Martin Burströms påminnelse om Görings semestervanor och Johnny Tigers rasistiska mordbränder. En god påminnelse om att vi aldrig får sluta oroa oss för bruna arv.